Hunnabadet eller Huttrabadet?

 

Nyligen fick vi nya anslagstavlor invid några av stigarna som går ner till stranden i Vejbystrand. Lite för små för ändamålet, men ändå.

På anslagstavlorna finns ordningsföreskrifter för stranden.
På anslagstavlan invid friluftsbadet kan man bl.a. läsa:
Hundar får ej medtagas på stranden under badsäsongen 15 maj – 15 september.
 

Nu blir nog alla hundägare i Vejbystrand och som i alla år badat sina älsklingar i hunnabadet sommartid lite konfunderade.

För på en färgrik tavla intill finns ett speciellt hunnabad utmärkt med gult och där kan vi läsa:
Under tiden 15/5 – 15/9 får hund endast vistas på delar av stranden och vattnet som är markerat med gult på kartan.





Och inte blir hundägarna klokare om de går vidare till Vejby Udde. Samma sak där, två olika motstridande uppgifter.


Tar du hunden med dig nerför trapporna utanför Hos Jonas i hamnen får du på en stor tavla information om hunnabadet och där finns inga ordningsföreskrifter med förbud mot hund på stranden.


Inkonsekvens är aldrig bra, det skapar bara förvirring. Kommer du idag med hund nedför Lindahls väg och läser kommunens ordningsföreskrifter, så ska du vända om och gå hem och vänta till vintern innan du får bada hunden i det då betydligt kallare havet. Läser du däremot bara det som står på stora informationstavlan så är det fritt fram. Läser du båda vet du överhuvudtaget inte vad som gäller.


Sedan kan man fråga sig hur de hundägare gör som tar sig ner till stranden längs de många gångar där det inte finns någon information alls.


Vejbypartiet arbetar för att all kommunal information ska vara tydligt, korrekt och konsekvent. Dessutom på flera språk med tanke på våra många långväga turister.


Om det nu är tillåtet för hundar att visas på delar av stranden så tycker vi faktiskt att det ska vara tillåtet.


Dåliga utsikter i Vejbystrand


Bänk i skogsdunge invid Ekorrvägen


Vejbyborna är ett energiskt folk, ofta i farten. Men ibland händer det att de vill ta igen sig en stund under promenaden, sätta sig på en bänk.

Vad finns det då för sittplatser runt om i Vejbystrand?


Det finns en par gamla ljugarbänkar i hamnen, som används ganska flitigt. På vårt öde torg finns nya bänkar för dom som vill titta på en staty och mitt för infarten till gamla sanatoriet står två bänkar för dom som vill titta på ett hål i gatan.

 
Utsikt från bänk invid Ekorrvägen



Men det finns märkligare sittplatser. I skogsdungen längs Ekorrvägen står en bänk invid stigen och där är det förmodligen tänkt att man ska beundra buskagen mittemot.

Nu kan denna plats enkelt göras lite trevligare med hjälp av röjsåg. Värre är det med den nyligen installerade bänken invid Tranbärsvägen. Där är utsikten att göra något sämre. Men något måste göras. Vem vill sitta och titta på en grop, en bakåtvänd skylt och ett cementrör? Vi som bor i Vejbystrand har större krav än så.



Relativt ny bänk vid Tranbärsvägen 



Ett starkt vejbyparti arbetar inte bara för att Vejbystrand som ort ska få bättre utsikter i framtiden, utan även för att vejbyborna ska ha något vackert att titta på under tiden.


Utsikt från bänk vid Tranbärsvägen


Livrädd på vintern – livräddad på sommaren?


Under 6 månader av året finns det inga livbojar längs badstranden i Vejbystrand. Vi har svårt att förstå varför. Är de stöldbegärliga? I så fall varför bara halva året?


Även under vinterhalvåret vistas många på badstranden. Bukten lämpar sig väl för surfning höst och vår. Många går ut på isen med eller utan hund. Det finns t.o.m. dom som börjar bada tidigt på våren vid Vejby Udde. Hur ska vi rädda dessa om någon av dom skulle hamna i vattnet?


Vejbypartiet arbetar aktivt för att livbojarna skall finnas på plats längs stranden alla årets 12 månader, samma period som vi förmodar att Trygg Hansas försäkringar gäller.


Hög tid att trappa upp verksamheten



Vi som bor nära hamnen i Vejbystrand har sett det hela våren. Damer och herrar som på cykel kommit dit för att ta ett dopp i havet och som på sin höjd kunnat blöta ner hälarna. Besvikna har de cyklat hem igen.


Varje höst, innan badsäsongen för många pensionärer är slut, tar kommunen bort den yttre trappan vid piren i hamnen. Detta innebär att det under 6 månader är svårt för äldre att doppa sig i havet.


Vid den inre trappan, som av någon anledning  får vara kvar och klarar alla stormar galant, är vattendjupet ca 10 cm. Då kan man lika gärna sitta hemma, med fötterna i kallt vatten.


Vejbypartiet arbetar för att den yttre trappan ska vara på plats året runt, till gagn för alla dom i Vejbystrand som inte slutar bada när vattentemperaturen hamnar under 15 grader.


Vi tycker det är hög tid att kommunen trappar upp verksamheten.



En bra bit kvar, Åsa Herbst

Kommunalrådet Åsa Herbst har fått en gåva, storsäljaren ”Sanatorievägen – ett evigt pussel”.
Enligt NST klarade hon av att lägga det ganska fort. Betydligt snabbare än pusslandet med riktiga Sanatorievägen som hållit på i över ett år nu. Och inte är klart på ”långa vägar” än.

Det är ju ett omöjligt projekt. Så anser t.o.m. kommunalrådet. Så här skriver NST:

Kommunalrådet Åsa Herbst satte direkt igång att pussla ihop Sanatorievägen. "Ett omöjligt projekt. Det verkar fattas en viktig bit. Jag anar att det ligger någon tanke bakom det", säger kommunalrådet.


Visst ligger det en tanke bakom. Vi vill visa hur olustigt det känns när inte alla bitarna faller på plats i tid, när ett arbete aldrig blir färdigt.


Vi har den saknade pusselbiten i säkert förvar i vårt kassaskåp, men vi har inte kastat bort nyckeln. Än. En vacker dag kanske Sanatorievägen blir klar. När så sker och om det blir en vacker infart till byn då kommer den felande biten som ett brev till kommunalrådsposten.


Ett starkt vejbyparti kommer att tillse att det vid vägarbeten i byn i framtiden inte fattas bitar som effektivitet, en plan att gå efter och struktur.


Skulle arbetet med Sanatorievägen inte vara klart om 3 år kommer denna väg att bli en viktig bit i vår valrörelse i valet 2014.


 


Sanatorievägen – ett evigt pussel

Sanatorievägen, Vejbystrand
"Sanatorievägen - ett evigt pussel" har redan fått en strykande åtgång 

 

Vi som bor i Vejbystrand har hört vitsen i snart ett år nu. Historien om den empatiska engelska turisten som kom in på pizzerian på Sanatorievägen med en bit asfalt under armen och sa:

- A beer please, and one for the road.

 

Han tyckte synd om Sanatorievägen. Trots att han bara varit här i en vecka. Men under denna korta tid hade han sett hur vägen hackats upp, asfalterats om för att sedan åter hackas upp.

Vi förstår honom. Arbetet med Sanatorievägen påbörjades 5 maj 2010 och idag firar vi (nåja?) ettårsdagen av detta eviga pusslande.

 

Och man är inte färdig på länge än.

 

Under året som gått har man asfalterat om vägen så många gånger att vi tappat räkningen.

Avstängningen av delar av vägen har förorsakat inkomstbortfall för enda butiken längs vägen och kommunen vägrar ersätta för detta, troligen med den vanliga kommunala motiveringen: ”Hur skulle de se ut om vi började kompensera alla näringsidkare som råkar ut för inkomstbortfall pga ombyggda gator?”

 

Vi tycker kommunen åtminstone kunde ha skickat en blomma.

 

Ett Vejbyparti i majoritet kommer att tillse att det finns en väl genomarbetad plan för nästa stora vägarbete i Vejbystrand efter mottot ”Gräv först, asfaltera sen, och gräv sedan inte mer”.

 

Det är ju liksom det som är vitsen.


RSS 2.0