Sanatorievägen – ett evigt pussel
"Sanatorievägen - ett evigt pussel" har redan fått en strykande åtgång
Vi som bor i Vejbystrand har hört vitsen i snart ett år nu. Historien om den empatiska engelska turisten som kom in på pizzerian på Sanatorievägen med en bit asfalt under armen och sa:
- A beer please, and one for the road.
Han tyckte synd om Sanatorievägen. Trots att han bara varit här i en vecka. Men under denna korta tid hade han sett hur vägen hackats upp, asfalterats om för att sedan åter hackas upp.
Vi förstår honom. Arbetet med Sanatorievägen påbörjades 5 maj 2010 och idag firar vi (nåja?) ettårsdagen av detta eviga pusslande.
Och man är inte färdig på länge än.
Under året som gått har man asfalterat om vägen så många gånger att vi tappat räkningen.
Avstängningen av delar av vägen har förorsakat inkomstbortfall för enda butiken längs vägen och kommunen vägrar ersätta för detta, troligen med den vanliga kommunala motiveringen: ”Hur skulle de se ut om vi började kompensera alla näringsidkare som råkar ut för inkomstbortfall pga ombyggda gator?”
Vi tycker kommunen åtminstone kunde ha skickat en blomma.
Ett Vejbyparti i majoritet kommer att tillse att det finns en väl genomarbetad plan för nästa stora vägarbete i Vejbystrand efter mottot ”Gräv först, asfaltera sen, och gräv sedan inte mer”.
Det är ju liksom det som är vitsen.
