I väntans tider
Vejbypartiet har vid flera tillfällen informerat om problemen med ”nya” Sanatorievägen.
Inte minst därför tycker vi det är bra att även andra vejbybor reagerar. Enligt artikel i NST nyligen har boende längs vägen begärt ersättning för ”sveda och värk”.
Det är inte första gången. Avstängningen av delar av vägen har tidigare förorsakat inkomstbortfall för enda butiken längs vägen och kommunen vägrar ersätta för detta, troligen med den vanliga kommunala motiveringen: ”Hur skulle de se ut om vi började kompensera alla näringsidkare som råkar ut för inkomstbortfall pga ombyggda gator?”
Vi tycker kommunen åtminstone kunde ha skickat ett av sina berömda presentkort på 100 kr.
Under ombyggnaden har man asfalterat om vägen så många gånger att vi tappat räkningen. Ett Vejbyparti i majoritet kommer att tillse att det finns en väl genomarbetad plan för nästa stora vägarbete i Vejbystrand efter mottot ”Gräv först, asfaltera sen, och gräv sedan inte mer”.
Klarar man inte detta får man göra som Trafikverket gör på andra ställen i landet, återställa vägen så att den åter blir en grusväg. Då blir det i varje fall inga problem med asfalteringen.
Det finns de som påstår att Sanatorievägen nu – efter 1½ år – är färdigställd. Fel. Den är inte färdig på länge än.
Låt oss ge en bild av den Sanna Torievägen:
Där Sanatorievägen passerar återvinningsstationen i Vejbystrand finns en 5-vägskorsning (cykelväg åt norr, cykelväg/bilväg åt söder samt bilväg till idrottsplats åt norr). Här passerar dagligen barn och ungdomar till och från idrottplatsen och fritids.
Mitt i korsningen har Sanatorievägen gjorts avsmalnande så att endast ett fordon åt gången kan passera. Tidigare fanns det lämna-företräde-skyltar vid denna korsning, numera finns det endast en varning för avsmalnande väg.
Därför gäller det att trampa på gasen om du ser en mötande bil, för att hinna före genom nålsögat, som dessutom är alldeles intill ett övergångsställe. Det är hastighetsbegränsning 30 km/tim förbi väghindret, även för stadens bussar, men få verkar bry sig.
Vi vågar påstå att denna korsning inte är trafiksäker. Om t.ex. ett barn kommer cyklande norrifrån och skall ta sig över Sanatorievägen skymmer en stor hög sikten åt höger. Denna hög är slutet på den höga bullervall som anlagts längs vägen.
Högen är dessutom beväxt med gråbo (tråkigt för allergiker) och annat luk, vilket gör det ännu svårare att se ”runt hörnet” för att upptäcka om det kommer någon cyklande (eller ännu värre, en moped) på den breda asfalterade cykelbanan längs Sanatorievägen.
Vid korsningen finns inte heller några cykelhinder som hindrar barn att cykla rakt ut på vägen.
Vejbypartiet kräver att det görs något åt denna trafikfarliga korsning. Inte på sikt, utan nu. Innan en olycka händer.
Den nya Sanatorievägen har försetts med en bred asfalterad gång/cykelbana endast längs den norra sidan, med en ganska hög trottoarkant. Bor du på södra sidan och har barnvagn, rullator eller rullstol kommer du inte över vägen och upp på gångbanan utan måste riskera livet, när du går längs södra sidan, där det saknas trottoar.
Busshållsplatserna ska vi inte tala om. Men det gör vi ändå. På norra sidan står det en stolpe. Så också på den södra. Ingen bussficka, inget vindskydd, ingen sittplats, inget cykelställ och inte ens en papperskorg. Skräp!
Längs hela vägen tändes lagom till 1:a advent alla lamporna på de jättehöga lyktstolparna. Med en gång gick man från julstämning till förstämning. Inte minst gäller detta för alla stackarna som bor utmed södra sidan av vägen och som nu bländas av gatlyktor halva dygnet. Att skapa julstämning och njuta av adventsljusen är inte något dessa människor kan göra mer. Hur länge de än väntar.
Men Vejbypartiet är inte färdiga på länge än.
Artikel i NST
